Vår historia

By nspab

VÅR RESA BÖRJADE
MED VÄRLDENS FÖRSTA
BÖJBARA RÖR​

På 60-talet upptäckte muraren Arvid Johnson i Vargön och skorstensfejaremästare över hela Sverige att antalet trasiga skorstenar ökade dramatiskt. Murstockar som stått stadigt i decennier och sekel, vittrade plötsligt sönder och ovan tak frös murverket sönder kalla vintermånader. Vad var det som hände? Och hur blev det starten på vår verksamhet?

Från ved till olja

På 60-talet övergick svenskarna från att elda med ved till att värma upp sina hus med olja. Som alltid när ny teknik införs så finns det stora kunskapsluckor att fylla och den moderna, arbetsbefriande och bekväma olje-uppvärmningen var inget undantag. Konverteringen genomfördes snabbt i befintliga system, utan att skorstenar och rökkanaler anpassats till det nya bränslet. Förbränningen av olja frigjorde vattenånga och syror som, när de kyldes av, fastnade på rökgångens väggar. Murverket i miljontals skorstenar skadades och frös sönder så fort det blev minusgrader.

sotarkåren steppar upp

På 60-talet var sotaren och hans fejarmästare viktiga för lokalsamhället. Arvid insåg redan då att många svar fanns inom deras skrå och började etablera en relation som sträcker sig till nutid och värdesätts även idag. Med sin samlade kunskap insåg de att det var avgaserna från oljan som orsakade skadorna.

Skillnaden mellan arbetskläder förr och nu är stor. Här är en sotarmästare klädd i dåtidens uniform: hatt, slips, kostym och lågskor. Elegant!

större oljemunstycke kostade för mycket

För att förhindra söndervittrade skorstenar gällde det nu att få fukten i röken att kondensera först när den passerat skorstenstoppen. Därför provade man att byta oljemunstycket till ett större som gav högre rökgastemperaturer. Den här metoden fungerade men skapade ett nytt problem; den krävde mycket högre oljeförbrukning. Det blev dyrt för svenska hem.

mindre rökkanaler minskade problemet

Alla tänkte vidare och kom på att man genom att minska kanalytan i skorstenen kunde höja medeltemperaturen på röken i rökkanalen. Ett mindre rör som fördes ned inuti skorstenen gjorde att röken inte kyldes av och kondenserade förrän den passerat skorstenstoppen. Problemet var löst – i teorin.  

svensk murartradition skapar hinder på vägen

Som regel placeras både rökkanaler och ventilationskanaler inuti samma skorsten. Det är inga bekymmer i varma länder. Men i Sverige hade man tvingats utveckla ett sätt att undvika att kalluft rusade bakvägen ner i husets ventilationskanaler. Genom att förskjuta kanalen bildas ett luftlock i kröken som hindrar den kalla luften från att komma vidare. Mer än 80% av alla svenska skorstenar är murade med en så kallad sidoförskjutning. 

Raka rör klarade inte kröken

Problemet var att på den tiden fanns bara raka styva rör i metall eller stenmaterial. Förskjutningen i skorstenen satte stopp för möjligheten att föra ner smalare rör längre än till ”skorstenskröken”. 

Arvid antog
utmaningen

Arvid Johnson vägrade acceptera att materialet skulle få stå i vägen för den bästa lösningen. Han insåg att marknaden behövde utveckla en ny teknik. 1960 träffade Arvid den erfarna UD-tjänstemannen Paul Isberg, som under 2:a världskriget kommit i kontakt med industriföretag i England. Ett av dem var Smiths Industries LTD som utvecklade komponenter till den växande bilindustrin.

Från papp till rostfritt stål

Ett av Smiths Industries LTD produkter var ett böjbart papprör som användes för att leda in värme i bilkupén. Det röret hade Paul Isberg liggande på sitt kontor. När Arvid såg konstruktionen fick han en fantastisk idé. Genom att byta ut pappen mot metall skapade han KOPEX – världens första böjbara insatsrör. Det provades och godkändes av Kungliga Byggnadsstyrelsen i Stockholm år 1964. Det blev starten för det företag som idag är Nordiska Skorstensprodukter AB.

Viktiga årtal

De första åren tillverkades rören i England, men i takt med att volymerna ökade blev behovet av ny teknik och egen produktion i Sverige, där marknaden fanns, helt nödvändig.

Arvid och Pauls framgångsrika samarbete tog slut 1979 då Arvid tog över hela verksamheten. Samtidigt kom sonen Jan in i företaget.

När tillväxten var stark och företagets behov ändrades krävdes en utökad marknadsbearbetning kom även Arvids andre son Ulf in i verksamheten 1981.

Volymerna ökade och behovet att få produktionen flyttad till Sverige blev ett måste. Efter att sonen Jan utbildats av Smiths och ett licensavtal tecknades 1988 kom den första maskinen till Vänersborg. Jan insåg snabbt att tekniken kunde utvecklas och byggde om maskinen med den senaste produktionsstyrningen, som gav högre produktionshastighet, bättre mekaniskprestanda och mindre produktionsspill.

Eftersom Smiths använde sin föråldrade produktionsteknik i alla sina fabriker förhandlade Arvid med söner om att ha ett tekniskt utbyte världen över. Avtalet blev tecknat 1990. Året efter fick Smiths Industries LTD en ny koncernledning som beslutade att rörproduktionen skulle avyttras. Enligt det avtal som Arvid tecknat skulle han få första tjing på ett förvärv. Köpet genomfördes ett år senare (1991) – tack vare ett 100% stöd från den lokala bankdirektören Karl-Erik Andersson (Sparbank Väst) som såg värdet i att få mer produktion till Vänersborg.

År 2002 tog Arvid med frun Mona, som skött företagets ekonomiadministration, ett steg tillbaka och överlät verksamheten till sina söner som ända sedan dess framgångsrikt har utvecklat företagets alla olika intresseområden.

Lagom till NSP’s 60 års jubileum år 2024 släpptes affärsområdena Earth & Wind & Fire.

 

NORDISKA SKORSTENSPRODUKTER

NORDISKA SKORSTENSPRODUKTER

NORDISKA SKORSTENSPRODUKTER

NORDISKA SKORSTENSPRODUKTER

Sök